one more cup of coffee before I go

När man ägnat en stor del av sommaren åt Orhan Pamuks Istanbul har man, förutom en underbar läsupplevelse, fått en helt ny syn på ordet melankoli. Idag, då jag tvingas erfara den bittra eftersmaken av en helg fylld med vin, lättja och trevligt sällskap har jag valt att hänge mig helt åt melankolins sköna fana. Det mästerliga recept jag följer innehåller bland annat Bob Dylan, Neil Young och Isolation Years, hinkvis med kaffe och så lite kontakt med omvärlden som möjligt. Träffade en klasskompis en sväng imorse, och ska ta en promenad med Sofia ikväll, men förutom det är jag upptagen av mig själv. Skålar i Resorb för livet och dess dimmiga charm.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0