THE NEW SCHOOL

Men mjao. Sitter på sleven och sörfar, eftersom min dator är på landet och jag var tvungen att reka lite inför den present som Sofia ska få av mig ikväll. I skrivande stund har jag exakt 83 minuter och 35 sekunder kvar på mig, men eftersom jag lider av extrem darrighet, ett resultat av bakfylla plus alldeles för mycket kaffe så tänkte jag ändå fatta mig kort. Idag har jag träffat Dick, för första gången på alldeles för länge. Det var faktiskt jättenajs, vi promenerade runt i stan och snackade om ditten och datten med varsin latte i handen, och hade det allmänt trevligt. Innan vi skildes åt skakade vi hand på att det inte ska dröja lika länge innan vi ses igen, och det löftet tror och hoppas jag att vi ska lyckas hålla. Trevlig grabb. Igår var det förresten major Harry Potter-fecke, till Sofias ära. Grymt kul. Det kommer antagligen dröja år och dar innan jag uppdaterar igen, om jag inte hinner med en snabbis imorn kväll när datorn kommer hem, för på söndag åker jag till Björkö. Det tror vi på.

Namn: Bryan Ferry
Ålder: 61 (född i september 1945)
Hemland: England

Sångare, låtskrivare och frontfigur i bandet Roxy Music (1972-1983). Har även nått stora framgångar som soloartist och har sedan 1973 släppt 12 album på egen hand, varav Boys And Girls från 1985 är hans största framgång. Skivorna innehåller många covers, men även egna låtar.
Hans senaste album 'Dylanesque' släpptes i våras, och är en samling Bob Dylan-covers. I övrigt turnerar han, både på egen hand och med mer eller mindre återförenade Roxy Music, samt  modellar för Marc & Spencer. 


Bryan Ferry väckte mycket anstöt tidigare i år då han i en tysk tidning hyllade det gamla Nazitysklands sätt att framställa sig. En tid senare bad han om ursäkt och menade att kommentarerna enbart hade fällts ur ett "konsthistoriskt perspektiv".

Innan han insåg att det var musik han skulle syssla med studerade han konst.

http://www.bryanferry.com/

Denna vecka har skivan As Time Goes By med Bryan Ferry snurrat stadigt i cd-spelaren. En helt fantastiskt vacker skiva där Roxy Music-frontmannen med hjälp av ljuva ord och melodier samt sin underbart nyanserade röst för lyssnaren tillbaka till en svunnen tid. Det är så gott som omöjligt att höra att skivan faktiskt spelades in i musikens ödemarker år 1999. När jag denna mörka julinatt ska utse Today's Play faller valet på Falling In Love Again, och det ni kommer få se om ni klickar på låtnamnet är en livespelning från Globen år 2000. Bob Dylan-covern A Hard Rain's A-Gonna Fall från These Foolish Things (1973) som kommer efteråt får ni på köpet.

Gangstah-night med Helenax2 och Erik. Ghettopoly, NWA och te. Senare en genomgång av gamla godingar på YouTube. Med tre av bästisarna, SM i Nazireferens & Kreml High är det svårt att misslyckas. "Mötet" (som jag framöver kommer referera till det som) är för övrigt uppskjutet till imorgon. Och på torsdag bär det av till landet på longboardsemester med Emma, Jakob och Ossian. Should be awesome.

Som sagt hemkommen från Santorini, Grekland. En semester som kom att bli ungefär exakt så skön, rolig och trevlig som jag föreställt mig. Om inte bättre. Slappa (men varma!) dagar på stranden, långa luncher med grekisk sallad och mythos (ölen ölen i Grekland), en välbehövd siesta och sedan ut på byn på kvällen. Galna greker, rockbarer och körsbärsshots för hela slanten innan kvällen avslutades på balkongen med en bacardi breezer och natt-tick. Och sedan samma procedur om igen dagen därpå. Förutom att jag lyckades slarva bort typ halva min garderob (favvo-hotpantsen, -solglasögonen och -tunikan!) så har det varit en semester av högklass. Idag har jag varit i stan, först fika med Helena, Erik och Anton + vän, och sedan med Clara och HH. Kvällen spenderades hos sistnämnde på det mest opretentiösa vis, med C.S.I och te. Väckte minnen om en svunnen tid, indeed. Imorgon ska jag träffa Sofia, och på kvällen ska jag, hrm, på date? Samma man, samma dilemma. Äh, whatahell. I övrigt så lyssnar jag på Eva Cassidy just nu. Vilken jävla kvinna alltså. Sicken begåvning. Tyvärr dog hon i cancer 1996, vid 33 års ålder. Annars hade hon varit lika gammal som min mamma nu. Fick inte ens vara med om sitt eget stora genombrott. Fascinerande, och hemskt sorglig. Ruggigt bra är hon i alla fall.

Ville bara säga att jag är hemma igen. Och snart händer det grejer. Det känner jag på mig.