THE NEW SCHOOL

Jag borde städa mitt rum. Borde verkligen. Mitt fina, fina rum ser ut som skit. Samtidigt vill jag göra allt annat hellre. Så går det när man ligger och latar sig och kollar på Populärmusik från Vittula hela dagen. Jag tror att jag ska göra en kompromiss med mig själv. Nu städar jag superintensivt i en halvtimme, och sedan får jag gå ut och leka. Låter som en bra deal med mig själv. Först blir det en playlist dock.



fina bilder jag hittade på datorn.

Ännu en fantastisk natt har passerat. Jag är utmattad, trött av alla nya intryck och sömnbristen men samtidigt fylld av en oförklarig och nästan skrämmande energi. Morgonen kan ha varit en av de vackraste i hela mitt liv. Jag promenerade hem från bussen i den påträngande morgonkylan, trött och precis på väg att nyktra till. Alla gamla minnen som väcktes av min promenad gjorde mig så förbannat lycklig, jag tumlade runt i någon sorts gränsland mellan det fantastiska nuet och de härliga minnen som jag påmindes om. Till slut kom jag fram till Min brygga, dit jag alltid går på kvällen om jag behöver tänka. Himlen var helt rosa och avbildades exakt i det spegelblanka vattnet. Hela upplevelsen var omtumlande, allt var så vackert att jag nästan tappade andan. När jag satt där ringde en av mina bästa vänner och var lika förbannat lycklig som jag, även om det var av helt andra anledningar. Livet känns som en fantasi just nu, verkligheten känns så långt, långt borta. Det är en härlig känsla, men samtidigt skrämmande. Jag är nog fortfarande lite full. Trots all ångest, all förvirring och all besvikelse som snurrar omkring mig, så älskar jag livet.

Tänk så rätt man kan ha. Sov en timme på en studsmatta och två på en soffa. Nu är jag trött som aldrig förr, men har lovat en kompis att jag ska festa med henne ikväll. What to do? Jag tror faktiskt att jag ska gå under jord med populärmusik från vittula. Men, men, men... Jag tror att jag måste öva på att kunna stå över en kväll ibland. Hm.

Jag har flytt till min egna konstiga sommarlovsvärld, där jag är vaken i 30 timmar och sedan sover i 12. Ungefär så ser det ut, och trots att mina fötter helt förlorat markkontakt kan jag inte låta bli att älska det. Nu jag legat i ett par timmars vila, och börjar känna hur det spritter i kroppen för att ta mig ut igen. Inatt ska jag inte sova. Överhuvudtaget.

Just nu är mitt liv alldeles fantastiskt rörigt. Jag älskar det. Snart ska jag sticka iväg på middag tillsammans med ett gäng helt fantastiska människor, och sedan ska vi dansa till vi faller sönder.
Om jag skulle välja ut en dagens låt så skulle det minsann bli två. Paul Weller med Kristian Antilla som jag och Mattias dansade runt till i morse med varsin roast and toast i handen. Och så något med Animal Collective. Leaf House, tror jag. Nu måste jag rusa. Ha en fantastisk onsdagkväll!

Arvika kan vara det roligaste jag någonsin varit med om i mitt liv. Så obeskrivligt fantastiskt har det varit, och lika obeskrivligt förfärligt känns det att vara hemma. Låten Arvikanollåtta följer, låten som jag aldrig kommer att sluta UNTZA till: