THE NEW SCHOOL

Ännu en fantastisk natt har passerat. Jag är utmattad, trött av alla nya intryck och sömnbristen men samtidigt fylld av en oförklarig och nästan skrämmande energi. Morgonen kan ha varit en av de vackraste i hela mitt liv. Jag promenerade hem från bussen i den påträngande morgonkylan, trött och precis på väg att nyktra till. Alla gamla minnen som väcktes av min promenad gjorde mig så förbannat lycklig, jag tumlade runt i någon sorts gränsland mellan det fantastiska nuet och de härliga minnen som jag påmindes om. Till slut kom jag fram till Min brygga, dit jag alltid går på kvällen om jag behöver tänka. Himlen var helt rosa och avbildades exakt i det spegelblanka vattnet. Hela upplevelsen var omtumlande, allt var så vackert att jag nästan tappade andan. När jag satt där ringde en av mina bästa vänner och var lika förbannat lycklig som jag, även om det var av helt andra anledningar. Livet känns som en fantasi just nu, verkligheten känns så långt, långt borta. Det är en härlig känsla, men samtidigt skrämmande. Jag är nog fortfarande lite full. Trots all ångest, all förvirring och all besvikelse som snurrar omkring mig, så älskar jag livet.