IIIHHHH.

Livet gick från mediokert till rosenskimrande på två sek. Det är så roligt med pojkar, att man hatar dem för att de aldrig hör av sig, för att sedan bli alldeles pirrig av minsta telefonsamtal. Mer om detta intressanta ämne i framtiden. Nu ska jag rusa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0